Månadsarkiv: mars 2010

Gotland kom tillbaka.

Jag kan inte bryta mig in i varuhuset i dag. I morgon hinner jag inte slåss om de tre som finns kvar. På torsdag är det helt kört. Jag får hålla mig helt enkelt.

Men vänta nu. Vad är det som händer under nätterna på Ikea?

Så vet Du att Du är anställd som webbredaktör – HELA listan.

• Högt blodtryck.
• Hjärtklappning.
• Kakmage.
• Sömnsvårigheter.
• Våldsamma vädersläppningar kvällstid.
• Du kräver statistik på allt du gör.
• Du är en extrem snabbkissare.
• Du lider av tvåskärmssjukan (stirrar ut i tomma intet).
• Du vill uppdatera situationer irl.
• Du vill markera alla (cmd+A) och drag n’ droppa i papperskorgen. Irl.
• Du kissar, borstar tänderna, lyssnar på nyheter och bloggar – i duschen.

Utöver det vill jag passa på att tipsa om bloggen Utsocknes. Allt du behöver.

Aldrig varit hetare än i kösoffan på byten och återköp. Tjugo nummer to go. Mycket tid att glänsa.

Skor: New blance, 2002
Kalasbyxor: HM, 2010
Klänning: marimekko, 2008
Rullgardin: Tupplur, 2010

Hittade det här helt ensamt i en trappa på Bladet. Ställer onekligen många frågor. Vem, vad, varför?

Tänk vad han kan. ”Nu har jag byggt ett miljonprogram!”.

Eller bara: Låt det vara. Blogga inte vid den trötthetsgrad som innebär missade ord och bokstäver. Som igår och nu.

Fast när jag ändå har er på tråden måste jag presentera dagens pudding: Mona Malm. Wow, säger hela UU.

Jag kan bara konstatera att så är fallet.

Inga krukblomster gillar mig särskilt väl förresten. Det är ömsesidigt. De kräver för mycket av mig. Vill så mycket hela tiden.

Lite som min man. Han anser att jag är dålig på att städa och kanske hänger det ihop – min man och krukblomstren. Att de har en hemlig kupp tillsammans, mot mig.

Jag har inte konfronterat dem ännu. Känner att jag behöver mer kött på benen (ett uttryck som pösiga gubbar använder).

De fina vårtulipanerna i vasen på köksbordet har också dött. Fort gick det. Vi hann knappt hälsa innan det roliga var över.

Och nu, min fråga till er: När dör en snittblomma? Om växten hade varit en människa, när hade man dödförklarat den? När slutar cellerna i blomman att andas och fotosyntera? Jag antar att det inte är vid snittögonblicket.

Det är allt jag vill veta.

Tänk om det fanns fler som han. Jag blir ledsen i ögat av tanken allena.

Var finns dagens kvickhuvuden med samma ödmjukhet och charm? Var finns samhällskritikerna som kan kombinera sylvasshet med mänsklighet?

De tävlar ikapp på twitter. Om vem som kan formulera sig stilrenast på minst antal tecken. Ett torrt ironiskt raljerande.

Som inte rör mig i ryggen.

Eller handlar det bara om icke självupplevd nostalgi? Glorifierande av en tid jag aldrig upplevt. ”Det var bättre då”.

Den solidaritet som är tyst
– en pakt, en gång för alla underskriven –
den gör dig till en armlös marmorbyst,
en prydnadssak, bekväm och undergiven

Den solidaritet som har kraft
är den som ständigt kollar sina gränser,
förarglig, fräck, med ögonen på skaft,
starrbligande på valda korpulenser.

I would have said "who's the queen of insanity?"

She's the girl who comes with suggestions
and your answer should have been a question