Månadsarkiv: april 2010

Det är hemskt sorgligt när man inser att kroppen inte är slitstark som Hammarplast.

Endast 23 år gammal är synen kass, hörseln åt helvete och ungdomens vighet ett minne blott.

Den senaste månadens misär i form av två förlorade öron har gjort mig till en liten människa. Liten i alla bemärkelser. Jag tar upp mindre av det världsliga utrymmet: hör mindre, frågar mindre, blir medveten om mindre.

Nycklarna till hela min personlighet är med andra ord borta. Jag hoppas på vila och kortison. Värme.

Öronen har dessutom gjort att jag ser mig själv som ett vårdpaket. Kan tyckas överdrivet men fanns det fler ”friska” vårdpaket hade vårdsystemet sett annorlunda ut. Förfasas över kostnader, remisser och veckans dödshjälps-debatt.

Bortsett från döden så har jag också problem med min ansiktskräm.

En ofantlig trötthet har smugit sig på. Den finner inga gränser.

Söndagsfläsket brinner och deklarationen klagar. Båten till Gotland är fullbokad och vår bil är ingen amfibiebil.

Mannen är bekymmersfri och vill odla all världens grönska i ett miniväxthus. Mest av allt vill jag bara äta upp honom – han är så oemotståndlig just nu. Framför allt när han viker tvätt.

Det är klart ett bekymmer för oss båda. Jag vill ju ha honom kvar och han vill ha sitt växthus.

Kan inte tänka mig mer behövd ledighet. Österlen bjuder på konst, godis och sömn. Tid att tänka.