Tänk om det fanns fler som han. Jag blir ledsen i ögat av tanken allena.
Var finns dagens kvickhuvuden med samma ödmjukhet och charm? Var finns samhällskritikerna som kan kombinera sylvasshet med mänsklighet?
De tävlar ikapp på twitter. Om vem som kan formulera sig stilrenast på minst antal tecken. Ett torrt ironiskt raljerande.
Som inte rör mig i ryggen.
Eller handlar det bara om icke självupplevd nostalgi? Glorifierande av en tid jag aldrig upplevt. ”Det var bättre då”.
Den solidaritet som är tyst
– en pakt, en gång för alla underskriven –
den gör dig till en armlös marmorbyst,
en prydnadssak, bekväm och undergiven
Den solidaritet som har kraft
är den som ständigt kollar sina gränser,
förarglig, fräck, med ögonen på skaft,
starrbligande på valda korpulenser.
Så sant som det är sagt.