Så här i flyttider borde jag klämma ut essensen av Stockholm. Men det känns som jag har tappat den. Staden.
Gick förbi mitt gamla favoritcafé vid Nalen, David bagare, och insåg att det förvandlats till sämsta klassens lunchhak. Så nu sitter jag här, på Brunkebergs bageriet, och surar över en flottig croissant. Väntar på att regnet ska kasta in handduken.
Just påbörjat det tjugofemte levnadsåret och känner mig fortfarande som 18. Patetiskt.
Åh, nu har jag hittat din blogg! Vill se Linnea i Kalmar! (Låter som en barnbok.)